Intressant match mellan Inter och Barça igår. Dålig och tråkig är vanliga kommentarer idag, men själv uppskattade jag den enormt. 0-0-dramatiken mellan chansspelande italienare och Barcelonas kavalkad i schabbel höll spänningen vid liv.
Fast det var två fotbollsmodeller i sina sämsta upplagor.
Inter spelade olovligt enkelt, fattigt, utan närvaro, medan Barcelona försummade samtliga chanser att göra något vettigt. Visst gjorde spanjorerna en bättre insats över lag, men gav ändå intryck av att ha lagt sig på motståndarens ett par snäpp lägre nivå.
Inte heller blev det någon riktig fight mellan kvällens två huvudpersoner.
Eto’o, frånsett någon detalj, försvann obemärkt förbi i Mourinhos kontringsupplägg. Kamerunaren saknar uppenbarligen det offensiva understöd som funnits till hands de senaste åren. Zlatan såg å sin sida bättre ut, men var i närkamper och trånga situationer alldeles för osnabb och seg.
Hypotetisk slutsats, det fattas mycket på alla håll som förhoppningsvis kommer med tiden. Men igår hade Eto’o passat bra i Barcelonas modell. Zlatan hade knappast gjort någon större skillnad i Inters.


















