Vi tar det viktiga först. Idag bad rapparen Drenthe om ursäkt för sin brutala kapning i lördags, som lämnar Tenerifes Bertrán i sjukstugan upp mot fyra månader.
Sådant uppskattas. Framförallt eftersom holländaren menade att han själv hade tagit initiativet att prata med offret redan på söndagsförmiddagen, och således inte blev tvingad till det på grund av ett outhärdligt ihärdigt medialt drev.
Bloggen utfärdar därmed en extra applåd, och förtränger att han rappar dåligt, körde ”chickenrace” mot Madridpolisbil i vänsterfil (med morsan i sätet och i nyktert tillstånd av alla möjliga) samt att han har en benägenhet att snyfta när publiken säger bu.
Mer bra grejer.
Xerez tog sin första poäng någonsin i förstadivisionen när andalusierna lite otippat spelade oavgjort (0-0) borta mot Espanyol. Nu väntar vi bara på att laget gör sitt första mål i förstadivisionen någonsin också.
–
Säga vad man och Gregorio Manzano, så länge det är bra. Mannen, myten, legenden (nåja) säger aldrig något illa om någon och fortsätter att stöka på.
Under i stort sett varenda jäkla år (sjätte i följd denna säsong) får tränaren se sitt Mallorca massakrerat med spelarflykter, försäljningar, institutionell kris i olika utsträckning och presidentbyten.
Likväl, tränaren biter i, och aldrig någonsin hade Mallorca tidigare vunnit de tre inledande ligamatcherna hemma på ön. En Champions Leagueplats, efter fem omgångar, är stort.
Om än inte lika stort som att spela Champions League, vilket klubben gjorde säsongen 01-02 efter att Luis Aragonés lämnat Mallorca på en tredjeplats för att ta sig an utmaningen med dåvarande Segundalaget Atlético de Madrid.
–
På tal om det ramlade jag in på en spännande tråd idag.
Bloggaren Max kände sig tydligen tvingad att ge svar på tal, eftersom Robert Laul hade skrivit elakt om spanska ligan. Sedan gav experterna sin version i AB, som förstås inte är mer korkad (tidningen alltså) än att haka på.
Kärnfrågan, har han rätt då? Laul alltså, när han analyserar den svenska bilden och intresset av den spanska ligan?
Det har jag förstås ingen aning om, eftersom jag själv sitter tajt i en femmiljonersstad med Champions Leaguematcher var och varannan vecka och divisiontvålag som skulle ge svenska mästaren på nöten, om än inte tvåsiffrigt.
Vad jag däremot vet är att ligan är betydligt mycket mer än bara två lag, och stänger man av i halvlek – på grund av uttråkning eller vilken annan orsak som helst – är det förstås märkligt att man hänvisas till som expert.
Men visst är diskussionen om roten till intresset lika sann som korrekt.
Jag klagade också över uppoffringen det innebar att inte kunna se Allsvenskan när flyttlasset gick. Efter ett dussintals år, och ungefär lika många allsvenska matcher sedan dess, har jag däremot kommit över förlusten med råge.
Att döma av kommentarerna som ofta följer min egen blogg är det förstås möjligt att AB:s skribent också har en poäng, med att de flesta av Ligans anhängare är betydligt yngre än minderåriga.
Är det inte ”Zander och hans morsa suger” och Barca (felstavat) likaså, är det prov på nyförvärvade kunskaper som ”Hala Madrid” och klassikern ”dra åt helvete din mupp vi ska vinna dem mot hela skiten i år”.
Med stor respekt för flera av er andra skribenter är det fortfarande - och uppenbart - svårt att ha en vettig diskussion kring spansk fotboll. Vilket gör det hela mindre kul, åtminstone ur mitt eget perspektiv.
–
Tillbaks i verkligheten, igår gjorde vi en kraftansträngning för att stödja Madrids olympiska aspirationer 2016.
Enligt arrangörerna var det 900 000 personer på plats, enligt ordningsmakten drygt hälften, som viftade med flaggor för att visa hur välkomna spelen är. På fredag får vi veta resultatet som offentliggörs i Köpenhamn.
Tror inte det, men tar självklart ändå i trä.
