Messi, Messi, Messi. Precis som tippat rasar det in betygelser från världens alla hörn. Nu gäller det bara att det blir bra med landslaget också. Eller som argentinaren sa för någon månad sedan: ”jag skulle byta alla titlar mot ett VM-guld”.
Visst, det uttalandet kanske han inte – helt opassande – skulle upprepa idag. Åtminstone har jag inte hört honom säga det. Igår sa argentinaren istället att ”jag har vunnit allt i år, men är ung och vill ha mer” – vilket låter betydligt mindre fel när pampiga FIFA delar ut pris.
Eller inte…
Oavsett var det på håret att man inte tog sig dit, till VM alltså. Men sedan finns det ju en uppsjö djävliga situationer som har märkt både den ene och andre för all framtid.
Typ ”Maracanaço”.
VM-finalen 1950 som Brasilien helt otippat förlorade på hemmaplan mot Uruguay inför 180 000 på läktarna i Rio. Som i sin tur föranledde att en tröstande 10-åring vid namn Edison Arantes do Nascimento (senare känd som Pelé) lovade att han skulle vinna bucklan åt sin far.
”Centenariazo” år 2002 gick inte heller av för hackor.
På Real Madrids hundraåriga födelsedag vann Deportivo Kungens Spanska Cup mot jubilaren på självaste Santiago Bernabéu. Det var bedrövligt; utom för skadeglada rödvita, katalaner och förvånade galacier dit jag för övrigt räknar min polare Mon. Som fortfarande svävar på moln.
Men det finns förstås miljoner andra djävulska upplevelser och även en hel del hypotetiska. Som om Barça hade förlorat i lördags vilket de var en minut ifrån. Precis som Estudiantes var en minut ifrån att vinna, varpå årets ”putada” går till dem – i konkurrens med Chelsea apropå C.L.
Fast det senaste dygnets stora ”putada” (eller djävulska upplevelse) går i alla fall till Atlético Madrids B-lagsspelande 17-åring Borja Bastón. Igår skulle han nämligen också varit med på FIFA:s gala och hämtat pris som främste målgörare i U-17-VM.
Mamma, pappa och Borja hade infunnit sig i god tid för att åka med Swissair till galan. Fast schweizarna hade på grund av snöoväder ställt in allt flyg varpå spelaren blev kvar i Madrid. Det är inte helt säkert att han får möjlighet att uppleva något liknande igen.
Hursomhelst så finns det alltid någon som upplevt något värre.
En tung aspirant till årtusendets största ”putada” (eller åtminstone förra århundradets) måste bara vara den spanska gästarbetande killen i New York, som hade balanserat iväg för att hämta sin macka när ”den jävla fotografen” passade på att ta kort.
Att inte finnas med på den här klassikern har i alla fall grämt den numer hemkomna, och fortfarande levande, gubben sedan dess. ”La gran putada del siglo”.
