Fel fråga egentligen, återkommer till det. Men har det då släppt för Real Madrid? Enligt Kakás presskonferens idag har laget i alla fall hittat sin identitet. Undertecknad tycker att man är på god väg. Och precis enligt tidtabellen.
Jag menar, den vackraste fotbollsmatch som någonsin kan spelas, vilket inte är samma sak som att den kommer att spelas, måste väl ändå vara en Champions Leaguefinal mellan Real Madrid och Barcelona på Santiago Bernabéu?
I huvudstaden är det nästintill, eller hur det nu ska sägas, ett tvång att Real Madrid infinner sig till finalen på arenan lördag den 22 maj. Och för Barcelona vore det en lycka fullt jämförbar med, eller till och med större än, fjolårets sex titlar plus en och annan orgasm.
Jodå, jag har argument för det. Eller de själva har skapat dem mer konkret.
Joan Laporta, president i Barcelona fram till 13 juni, jämförde saligheten vid förra säsongens 2-6 i huvudstaden med trippelns bucklor. För bara veckor sedan räknade han också in resultatet som klubbens sjunde erövrade titel under det historiska året 2009.
Men det finns ännu bättre indikationer på att det skulle vara världens grej.
1997 vann Barcelona sin 23:e final i Copa del Rey mot Real Betis på Santiago Bernabéu. Andalusierna hade det nästan. Med bara minuter kvar ledde Betis med 2-1. Fast då lyfte Guardiola ett inlägg som nådde Pizzi och det blev en snopen förlängning.
Under tillägget var det matchhjälten Luis Figo, av alla människor, som slog till och resultatet 2-3 stod sig. (Om någon undrar varför inte 3-2 så är Barcelona alltid bortalag på Santiago Bernabéu). Lyckan hade hursomhelst sällan varit större hos någon “culé”.
Bäst illustreras framgången i Madrid av att klubbens dåvarande förste vicepresidenten, Joan Gaspart, mutade jourhavande ansvarig för att Barças hymn skulle spelas ytterligare några gånger i högtalarsystemet på fiendearenan nummer ett.
Tre till och med. Fast han hade säkert kunnat fortsätta hela natten.
Gaspart, som senare blev Barças president, sken som ett barn då han ensam stod kvar på Concha Espina och sjöng med i “Tot el camp és un clam…”. Med tanke på hur han sken när han berättade om tilltaget var det uppenbart att fulländningen hade nåtts.
För er fotbollsfreaks som vill återuppleva finalstämningen är det här en bra länk.
Sagt det gör jag en liten avstickare och passar på att gratulera den gode Gaspart till ett enastående jobb med Segunda B-klubben Sant Andreu. I helgen tog laget sin tionde raka vinst och leder grupp tre med 11-poäng före sangriapimplande Benidorm.
Storsatsande Gramenet, i samma grupp, har däremot inte börjat storsatsa ännu. Som det ser ut.
**********
Nåväl, tillbaks i nutid och förstadivisionen. Helgens omgång bjöd på en del kuriosagrejer när allt kom omkring.
Men det som har chockat i stort sett hela Spanien var inte det faktum att Athletic vände 1-2 till 3-2 eller att Xerez under 25 minuter ledde på San Mamés, utan att det dök upp en 23:e spelare mitt under föreställningen.
Jodå, men nu var det ingen som hade ”smugit” sig in. Däremot halkade domare Álvarez Izquierdo lite oturligt och stoppade passningen mellan de besökande spelarena. Och beslöt resolut att klacka fram bollen till korrekt destination.
Tvåmålskytten Fernando Llorente hallucinerade i färg, som man säger på lokal nivå.
En annan som också hallucinerade i färg, fast i mörkare nyans, var Racings tränare Miguel Angel Portugal.
Främst för att han hade bevittnat en klar utvisning på den besökande målvakten De Gea, samt en ickeblåst straff mot Canales. Det tyngde tränarens humör när han infann sig på den obligatoriska presskonferensen. Efter att avstängd ha sett matchen från läktaren.
- El arbitro ha estado de puta madre para el Atlético, var den syrligt ironiska domen mot domaren. Alltså en jävligt bra insats för Atleti. Dessutom i båda mötena mellan Racing och Atleti apropå förra veckans rån i Cupen.
Det hade inte blivit bättre av att Atléticos Quique Sánches Flores tyckte att ”domarinsatsen var bra”.
”Hur fan kunde du säga det”, ska tränaren ha sagt till Quique i korridoren enligt Marca. ”Men jag säger alltid att domaren är bra”, ska den rödvita ha kontrat enligt samma källa.
Oavsett kommer undertecknad att spänna upp elefantörat varje gång Quique pratar om domare från och med nu.
**********
Hoppade över Super Bowl i år igen. Det blir aldrig lika coolt som Rugby.
**********
Mer grejer. Andres Iniesta gjorde, som vanligt, en stabil insats när han firade match nummer 200 i förstadivisionen. Messi fixade, trixade och snubblade – som vanligt – också snyggt fram passningen till Xavis 2-0.
Jo, det är en merit, och menat så. Däremot känns det smått otroligt att bollinnehavet under Barça mot Getafe (2-1) i slutändan skrevs 51-49 procent.
**********
Två veckor tog det för Mtiliga att komma på fötter. Mer korrekt, att kunna spela med näsan i vädret efter Cristiano Ronaldos armbåge som kostade portugisen två matchers avstängning.
Snygg mask var det i alla fall, när solkustslaget tog en pinne efter mållöst möte mot Depor.
Ett annat lag som börjat röra på sig är Almería. Bara en förlust på fem matcher sedan Lillo tog över Goitoms gäng. Och det var på Bernabéu. I helgen fick man med sig 3-1 mot Sporting, fast vår svensk fick inga lovord i pressen.
Det fick inte Zlatan heller för övrigt.
En etta/av tre i både Marca och AS, som var de enda renodlade sporttidningar jag köpte. Hursomhelst förstår jag inte riktigt varför han blev så förvånad över att Guardiola bjöd ut honom på middag. Eller kanske både och.
Har det insinuerats att allt inte är bra kan det vara läge för chefen att kolla hur det verkligen står till. Metoden kanske inte är den vanligaste, i fotbollsindustrin, men just Pep är om inte annat känd för att vara en både mysig och go kille…
**********
Mycket röda kort (9 stycken) var annars en slående sak under helgen. Dessutom samlade ytterligare 9 spelare på sig tillräckligt med kort för att de ska bli naturligt avstängda nästa omgång.
Rekord, frågade signatur Akado i kommentatorsfältet? Nej, jag kommer ihåg att vi kunde räkna till 27 stycken avstängda spelare i början av 2006. Men antalet röda har inte varit så många på tre och ett halvt år, enligt spanska statstelevisionen.
Som för övrigt är reklamfri sedan nyår. Och som alltid varit gratis med det faktum att det inte gått att få betalt av landets invånare.
**********
Hursomhelst, om jag ska äta någon gång är det lika bra att runda av det här. Och då kan jag ju avsluta med Belsebub och Kaká. Och inte bara för att brassen givetvis tackade Herren för målet mot Espanyol (3-0), eller för att det var hans första på tre månader.
Till saken, jag har nämligen en teori, även om brassen själv säkert inte är medveten om det.
Enligt mitt vetande, och de flesta andras, finns det nämligen bara en stad i världen som under officiella former har rest en staty av Lucifer. Nej, det är ingen kuggfråga, det är den ibero-amerikanska världens huvudstad Madrid.
Så, om vi bortser från alla andra faktiska möjligheter till Kakás saknade form (skador, position och annat trams) kan det ju faktiskt vara så att den negativa kraften fått den djupt troende spelaren, och hans fru, att tappa skärpan.
Men nu efter ett drygt halvår i staden har Kaká (och hans fru) förstått att kraften och skönheten i monumentet består av att den Onde är besegrad och på väg mot sitt ständigt infernaliska straff.
Jo, jag vet. Det är långsökt. Men det är en bra story, precis som fotboll.
Jag avslutar med det.
Den fallne Ängeln i Madrid
